Valeriana är relativt lätt att odla i trädgården och kräver lite underhåll. Då och då återstår dock några åtgärder.
Valeriana (Valeriana) är utbredd i Europa, Amerika, Asien och Afrika. Den lugnande effekten av örten är allmänt uppskattad. Det är mindre känt att valeriana inte bara skär en fin figur i örtagården, utan även i sängar eller krukor.
Med sina vackra blomställningar kan örten väcka beundran långt innan skörden ska. Valeriana förekommer i många arter i naturen.
Bara ett fåtal av dem är lämpliga som prydnadsväxter. Dessa visar sig vara tåliga och lätta att odla. Några skötselråd bör dock beaktas.
Valerian-typer i ett ögonkast
Valeriana förekommer i cirka 200 arter. Ett 20-tal sorter är vanliga i Europa. I odlingen är det knappast några skillnader mellan de enskilda sorterna. Det finns också få avvikelser i växternas effekt. Äkta valeriana, såväl som varianter som förekommer i Mexiko och Indien, är av intresse för medicinska ändamål.
❍ Valeriana (Valeriana officinalis)
Äkta valeriana är den mest välkända representanten för växtfamiljen. Växterna finns i Europa och Asien. Där trivs de i sol och halvskugga och föredrar till skillnad från de flesta andra typer av valeriana en ganska fuktig miljö. Den riktiga valerianen kan bli upp till två meter hög, blommar i maj och har cirka 20 centimeter långa blad.
❍ Real Speik
Växterna når bara en höjd av cirka 15 centimeter. De spikformade blommorna dyker upp mellan juni och augusti.
❍ Liten valeriana
Lilla valeriana blir upp till 35 centimeter hög och har vita till rosa blommor som dyker upp från maj.
❍ Spikenard
Med en växthöjd på upp till 60 centimeter är den indiska spikenarden ett riktigt blickfång i örtagården. Växterna gillar särskilt torra lägen och blommar från juni.
Hur du tar hand om din valeriana på rätt sätt
Casting:
Valeriana vattnas ganska försiktigt. Vanligtvisväxterna lyckas ta upp tillräckligt med vätska och näring från jorden. Detta förklaras av växtens naturliga platsförhållanden. Valeriana växer på torra, kalkrika jordar och även på stenig undergrund. Plantorna har dock ett fint och inte särskilt djupt rotnät. Om torkan blir långvarig finns det risk att plantorna dör om de inte vattnas. Valeriana, som är utbredd i Europa, föredrar en fuktig miljö, men klarar sig bra med kortare torrperioder.
Ska vattnas regelbundet:
- Unga växter
- krukväxter
- Växter utsatta för långvarig torka och värme
Valeriana kan vattnas med kranvatten. Många växter tål inte den höga kalkh alten i kranvatten. Valeriana föredrar kalkh altiga jordar och har därför inga problem med bevattning från kranvatten. Ytan kan torka mellan de enskilda vattningarna.
gödsling:
Valeriana är ganska föga krävande när det gäller näringstillförsel. Ett problem verkar vara ett överutbud av näringsämnen. Om kompost tillförs substratet vid plantering behöver plantorna ingen ytterligare gödsling det första året. Befruktning utförs sedan igen under följande år.
» Tips: Färsk gödsel och flytgödsel är inte lämpliga som gödsel. Bakterier kan skada växten.
Krukväxter har en begränsad tillgång på näringsämnen och bör förses med örtgödsel var fjärde till åttonde vecka. Även med äldre plantor som har legat på samma plats i flera år kan minskad tillväxt över tid tyda på brist på näringsämnen och göra gödsling nödvändig.
Beskärning:
Ett klipp är inte absolut nödvändigt. Ett gallringssnitt på våren rekommenderas för växter som växer för tätt. Valeriana tål beskärning och därför kan vissnade eller torkade delar av växten, gamla blommor eller störande och trasiga grenar tas bort när som helst.
Skörde:
Valerian är inte bara visuellt övertygande. Odlingen bör också tjäna ett praktiskt syfte. Växtens blommor och rötter kan användas i teer och infusioner. Knopparna kan skördas när som helst efter utvecklingen. Rötterna ska endast användas av äldre växter och kan grävas upp på hösten. Rötterna lufttorkas före användning.
Hiberation:
Också inUnder den kalla årstiden är valeriana robust och motståndskraftig. Växter som odlas utomhus tål hårda vintrar och behöver inget extra skydd. Växter tappar sina löv och blommor på hösten. Jordstockarna ligger kvar i marken och gror igen året därpå.
Krukväxter är mindre robusta. Planteringsmaskinen kan lätt frysa helt, plantan skulle inte överleva detta eftersom den inte längre kan försörja sig själv med näring. Valeriana i karet ska övervintra frostfritt. Sporadisk vattning skyddar planteringsmaskinen från att torka ut helt.