Bugloss är en riktig tillgång för alla trädgårdar. Eftersom perennen är väldigt lättskött och lockar dessutom bin och fjärilar till din trädgård.
Hogormens buggloss (Echium vulgare) är en gammal kulturväxt, som även kallades vildoxtunga i medeltidens örtböcker. Stolzer Heinrich eller Himmelbrand är ytterligare synonymer för den blåblommande gurkörtsväxten, som känns särskilt hemma i stenpartier. De anspråkslösa växterna lämpar sig väl för nybörjare och kan göra banbrytande arbeten när de ska skapa en trädgård, eftersom de bosätter sig där inget växt tidigare. Nedan kan du läsa vad du behöver tänka på när du tar hand om huggormens buggloss.
Water the Viper's Bugloss ordentligt
Om du planterar huggormens buggloss är regelbunden vattning ett måste. Om växterna är väletablerade och har utvecklat sina karakteristiska pålrötter behöver de vattnas mindre ofta. Då ska jorden hellre framstå som för torr än för blöt. Växten säkerställer sin näringstillförsel via pålrötterna. De tjocka bladen är håriga. Detta hjälper också att plantan inte torkar ut lika snabbt eftersom daggen kan fastna där bättre.
Eftersom huggormens buggloss inte tål vattenförsämring, bör man se till att jorden är väldränerad. Om underlaget blandas med sand eller grus ansamlas vätskan mindre i marken. Dessutom är en genomsläpplig jord en garanti för att pålrötterna kan spridas bra i marken.
» Lästips: "Lösa och förbättra packad jord"
Kommer snart:
-
- Vattna unga plantor regelbundet
- Vattna äldre växter mindre
- översta lagret av jord får torka
- uppmärksamma markpermeabilitet
- Undvik vattenloggning
Gödsla Viper Bugloss ordentligt
Befruktning är inte nödvändig för huggormens bugglossning. Växterna föredrar en ganska karg jord. Därför kan växten snabbt bli överutsatt. En näringsrik jord låter inte huggormens bugglossningmen leder till att växterna utvecklar fler blad och ofta bara mycket glest eller inte alls kan fås att blomma.
Måste huggormens buggloss skäras?
Att skära huggormens buggloss är också mindre problem. Eftersom plantorna förökar sig genom självsådd måste de vissna blommorna tas bort om man inte vill ha nya plantor. Efter att fröna har mognat vissnar de övre blomställningarna och skärs av nära marken. Det är allt du behöver tänka på när du skär huggormens buggloss.
Vilka typer av huggorms buggloss finns det?
Viper Buglosses bildar ett släkte inom gurkörtsfamiljen. Släktet omfattar cirka 65 arter.
Tips: Namnet kan spåras tillbaka till stilen som påminner om ormtungor.
Hogormens buggloss är den vanligaste växten på våra breddgrader. De flesta arter förekommer i Europa, Nordafrika och Främre Orienten. Nästan 30 arter av bugloss växer bara på Kanarieöarna, Madeira och Kap Verde. Vissa växtarter kan också hittas i Australien och Nordamerika.
Tips: De flesta Viper Bugloss-arter är inte härdiga och kan därför endast planteras i baljor på våra breddgrader.
Italian Bugloss (Echium italicum )
Dessa tvååriga växter kan bli upp till en meter höga. De lansettlika bladen är cirka 30 centimeter långa. Bladen är täckta med mjuka borst. Blomställningarna är arrangerade i en pyramidform. Den italienska huggormens Bugloss kan blomma rosa, gul eller vitblå. Förekomster kan hittas i södra Europa och i Mellanöstern.
Plantain-leaved Viper Bugloss (Echium plantagineum)
På 1800-talet kallades växten oxmun i Mark Brandenburg. Växterna är cirka en halv meter höga och har borstiga hår på växtens ovanjordiska delar. De basala bladen är ovala och långskaftade. Plantain-leaved viper's bugloss blommar mellan april och juli. De blå blommorna blir senare lila-rosa. Växterna föredrar att växa längs vägkanter och på sandiga substrat nära kusten. Groblad huggorm är spridd över hela Medelhavsområdet och finns även på Kanarieöarna och Madeira.
White Anaga Bugloss (Echium simplex)
Du kan se Anaga Viper Bugloss under en semesterträffas på Teneriffa. Växten växer ensam på denna Kanarieö. Växten är flerårig och har silverhåriga blad som är upp till 40 centimeter långa. Den vita anaga huggormens buggloss blommar mellan april och maj. Plantorna blommar först när de är minst fyra år gamla.
Tips: Med en helformad blomställning kan plantorna bli upp till tre meter höga.
De klockformade, hermafroditblommorna är mycket täta och har en vit till lätt basblå krona. Växterna växer i Anagabergen upp till en höjd av 600 meter. Växten anses vara hotad i Spanien. Större bestånd finns inte långt från staden Chamorga. Cirka 10 000 växter kantar stigen på vägen till El Faros fyr.
Webb's Bugloss (Echium webbii)
Webb's Adder's Head är enbart hemma i La Palma. Växten växer som en buske och kan bli upp till 1,5 meter hög. Bladen är täckta med täta, silkeslena hårstrån. Webbs Bugloss Bugloss blommar mellan mars och april. Växterna imponerar med en intensiv blå blomfärg.
Öka Viperbugloss
Hogormens buggloss kan förökas genom sådd. Fröna kan planteras på våren eller sen höst.
Tips: Om plantorna ska gro samma år, så mellan juli och september.
Du kan också föredra plantorna i fröbehållaren. Observera dock att huggormens buggloss är en kall grodd. Så det fungerar inte om du föredrar växterna i det varma rummet.
Fröna pressas ner i marken upp till tre centimeter. Vattna fröna väl och låt inte jorden torka ut helt. Underlaget ska vara cirka tre centimeter torrt, vattna sedan igen. Du kan lägga till lite mogen kompost i jorden, unga plantor behöver inte heller någon annan gödsel.
Tips: De flesta huggorms buggloss är biennaler. Efter att blommorna har bildats torkar plantan och dör.
Känn igen sjukdomar på huggormens buggloss
Den tåliga Adderbump är sällan drabbad av sjukdomar. Det vanligaste problemet är vattenloggning. Om jorden är för blöt kommer rötterna att ruttna och plantan kommer att dö.
mjöldagg på huggormens huvud
Angrepp av mjöldagg är möjligt. Svampen visar sig dock vara ofarlig och bildar bara en vit beläggning på bladen. Denna film är raderbaroch skadar inte växten på lång sikt. En lösning av vatten och mjölk (förhållande 9:1) är lämplig för kontroll. Spraya plantan flera gånger med detta och mögeln försvinner vanligtvis utan att du behöver använda kemiska medel.
Rostsvamp Puccinia recondita huggorm's bugloss
Rostsvampen Puccinia recondita kan dock vara farlig för huggormens bugglossning. Svampsvampen kan kännas igen på en sorts rostig fläck på löven. Dessa är svampens sporlager. Ta om möjligt bort alla berörda delar av växten och spraya växten med nässelbuljong eller åkerfräkengödsel.
Övervintra Viper Bugloss ordentligt
Hogormens buggloss, som förekommer på våra breddgrader, är anpassad till vårt klimat och är därför fullt härdig. De andra växtarterna kommer nästan uteslutande från medelhavsregioner och lämpar sig därför inte för övervintring i hemträdgården.
Du kan också odla arter från varma områden. Du bör dock plantera dem i baljor och förvara dem frostfritt och ljust över vintern.